Fan så jag saknar honom. Min pappa. Ja, jag erkänner. Jag saknar pappa så in i helvete. Han dog den 2 maj 2026. Idag skulle han ha fyllt 78 år. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom på något sätt trots att det gått 10 år sedan han dog. Han är och förblir den absolut bästa pappan jag kunde ha. Det finns de som nu försöker få mig att tro att pappa var någon annan, att hans känslor för mig inte var de som jag faktiskt kände, såg och mottog. Det sårar mig så in i helvete att det aktivt försöks sabotera mina minnen av pappa. Men, i det här inlägget vill jag bara säga: ”Grattis pappa. Önskar jag kunde ge dig en kram. Önskar jag kunde få se dig åka runt i din rosa cab från -59. Jag älskar dig. För alltid.”